Polarhundspraktikanterna

Oj, nu har det gått sådär lång tid igen...:) Skolan är åter igång, och det är fullt ös, medvetslös som gäller.
Sedan sist har det hänt en hel del grejer:

- Milli och Mathias blev 2:a i nybörjarklassen i agility då det var klubbmästerskap på brukshundklubben här.
- Vi har varit på polarhundsträff och träffat en massa härliga människor och hundar
- Fortsättningskursen i lydnad har börjat, med målet att klara en lydnadsetta, helst i höst :)
- Milli har ytterligare utökat sin gastronomiska repertoar
- Trotset har nått oanade höjder
- Det tyska marsvinet har dött
- Osv.

Vi börjar från början.

Lördagen den 29:e augusti var Råttan och Mathias anmälda till klubbmästerskapen i agility, då agilityinstruktörerna hett önskade att alla i träningsgruppen skulle vara med. Eftersom hunden bara älskar att hoppa så anmälde vi henne i nybörjarklassen, både hopp och agility, för skojs skull. Lördagmorgonen infann sig, och vi satte oss i bilen och körde ner till brukshundklubben. Det kändes nästan lite tomt, men ändå så skönt att åka på tävling utan badad och borstad hund samt sju miljoner grejer i bilen, nu var det bara vi, hunden och en bur :) Det började med hoppklassen. De kritiska momenten på banan skulle troligtvis bli slalomen och däcket, dessa hade Mathias och musslan inte tränat tillräckligt på (de hade ju bara hunnit träna fyra gånger). Starten gick, och Råttan sprang fram till slalomen. Och så började det. Milli tycker att det räcker att springa mellan tre, max fyra av de där pinnarna, sen kan man springa vidare till hindrena och hoppa hoppa hoppa. Detta var inte Husse enig om, utan lockade hunden tillbaka in bland pinnarna. Milli krängde sig runt två pinnar till, och så skulle hon framåt igen. Men Husse fortsatte att envisas - mellan varenda jäkla pinne skulle han ha henne, och till slut blev Milli så arg på Husse som skulle HÅLLA PÅ bland de tråkiga pinnarna att hon av ren frustration morrskällde på honom och ställde sig på bakbenen för att liksom puffa honom framåt, mot de roliga hindrena istället. Vi är ju rätt vana vid Millis surheter, men det gick ett litet sus genom publiken. Vad GÖR han...? För Milli får alltid vara en han, av någon anledning. Därefter gick det som smort, så smort att Husse inte riktigt hann med, vilket resulterade i att Milli engagerade sig i lite annat under tiden och därmed drog på sig en vägran. Därefter försökte hon också springa förbi däcket, men hoppade faktiskt igenom på andra försöket. Trots allt kom hon faktiskt på sjätte plats i hoppklassen.

Så var det dags för agilityklassen, och här hyste vi lite större hopp till Råttans förmåga. Med på banan fanns nämligen både A-hindret och bommen - storfavoriter hos Milli. Man ser hur hon tycker att hon är störst, bäst och vackrast av alla däruppe:) Som vi helt riktigt gissade gick det riktigt bra, det enda felet var en vägran som berodde på att Husse - igen - var lite för långsam, och Milli sprang förbi ett hinder i bara farten. Hon fullständigt flög igenom banan, SWOOSH så var hon igenom tunneln (jag som stod i publiken hörde kommentarerna: "nej TITTA vilken stilig husky" "Oooh vad SNABB han är" "men OJ, titta det är ju en TIK") och här knep hon alltså andraplatsen. Bra gjort av både Husse och Milli - komma tvåa efter att bara ha tränat fyra gånger :)


Kom igen nu då husse, sätt fart! Hur ska vi annars kunna vinna?


Tja, den sitter väl ganska fint. Jag kanske ska bli agilityproffs sen. Får se
om jag orkar.

Direkt efter tävlingen åkte vi upp till Ljungbyhed, där vi hade anmält oss till polarhundsträff. De hade redan hållt på sedan nio på morgonen, så vi kom rätt in i en grupp som skulle prova på drag. Det har ju varken vi eller Milli gjort förut, men vi spände henne framför en cykel tillsammans med en husky, och så bar det iväg :D Därefter fikade vi lite, tog det lite lugnt och pratade hund, och sedan grillade vi. När vi hade grillat färdigt hade det blivit ganska svalt, så vi tog hundar och cyklar och körde iväg till ett ställe med en lite längre raksträcka, och spände för vovvarna igen. Milli var däremot mer intresserad av det saftiga gröna gräset som växte vid vägkanten, och därför gick det lite trögt emellanåt. Den lilla huskyn drog jättebra, men hon vägde tyvärr bara hälften av vad jätteklumpen Milli gör, och därför blev det liksom lite ojämnt. Varför har vi en hund som är som en ko? Därefter åkte vi hem och sov, och klockan nio var vi så tillbaka i Ljungbyhed för ytterligare en spännande dag med agility, spår, klickerträning och en bra föreläsning om första hjälpen till hund, vaccineringar och annat viktigt. Vilken helg det blev! Och så härligt att umgås med folk som gör en massa saker tillsammans med sina hundar :)


"Kom igen då tunnis, ska vi se vem som vinner?" "Yeah right, fat ass!
Jag slår dig lätt."


Agility fick vi också prova, på en jättefin bana!

Nu har vi också börjat på fortsättningskursen i lydnad. Första gången blev bara övning i linförighet, och så avslutade vi med hopp och några inkallningar, något som musslan gör med bravur. Ja, hon gör det ju fortfarande hellre än bra, men hon gör det i alla fall gärna:) Sen är det ju upp till mig att få fram det riktiga utförandet. Det är i alla fall roligt att ha något att träna till igen, just lydnadsträningen har halkat lite efter under sommaren.

Mills har också ytterligare utvecklat sin smakrepertoar. Under weightpullträningen hittade hon en härlig hög med hästbajs på vägen vilken hon enligt rapport från Husse "störtdök i med vidöppen mun". Pudeln Mingus ägare som var också var med var tydligen mäkta imponerad av denna handling och storleken på Millis gap. Vi som har haft Råttan sedan hon var liten vet att detta ju snarare är regel än undantag. Vid ett annat tillfälle höll hon på att bita handen av min väninna då hon erbjöd Milli ett mycket frestande...salladsblad. På grund av detta beteende, samt att musslan nu är helt utan päls och bara ser tunn och tanig ut, bildar sig folk uppfattningen att vi inte ger den stackars hunden någon mat, något som Råttan i högsta grad utnyttjar...

Sen är det det här med trotset. Jag har lagt in en extra växel och verkligen sagt till på skarpen när hon håller på, så hon har faktiskt skött sig exemplariskt i flera veckor. Nu har det dock börjat smyga sig in protester igen, senast på lydnadsträningen i tisdags där hon fick ett riktigt trotsanfall. Mycket underhållande för de andra i gruppen! Jag har dock en idé om vad som triggar henne, och ska se om jag kan provocera fram en reaktion när jag är förberedd. Det gjorde jag nämligen sist, då jag kom på att hon blev triggad av att galoppera bredvid mig, och att trava runt runt i en ring (som på utställning). Detta tog vi ett seriöst snack om en sen kväll här utanför, och nu går allt hur bra som helst :) Hon lär sig snabbt, i alla fall.

Så har musslans favorit, det tyska marsvinet dött. Milli har med stor precision dissekerat övre respirationsvägarna och bevisat att också marsvin har en luftstrupe.



Nu i helgen ska jag upp och titta på Millis brorsa Sölve som ska ställas ut i Sofiero. Musslan var ju också anmäld, men så som hon ser ut nu var det bara att lämna WO och hoppas på bättre lycka nästa år. Hon får följa med husse på hundskoj med weightpulling-gänget istället. Faktiskt tror jag att hon uppskattar det mer :)


Kan du inte bara ge mej godiset?