Härliga vårkvällar
Idag har vi varit ute och gått en härlig sväng i Bokskogen igen. Det var skönt att avsluta helgen med en långpromenad, och nu ligger musslan helt utslagen ute i hallen. Hon kommer nog att sova gott inatt :)
Den här veckan har vi varit hos veterinären - igen. Vi har bytt veterinär till ett lite mindre ställe - förhoppningsvis kommer det att resultera i bättre kontakt med veterinären - vi slussas inte runt till olika hela tiden - men också mindre väntetid när man är där. Visst har de på djursjukhuset varit jätteduktiga, men det är tråkigt att behöva lägga flera timmar på ett besök varje gång. Hur som helst, Mills har varit lite upp och ner i magen sedan skärtorsdagen, och dessutom har hennes eksem kommit tillbaka efter löpet igen. Då vi nyligen tog prov på parasiter och i stort sett kan räkna bort det som orsak, ville jag göra ett test på Giardia, eftersom det i vintras hade upptäckts hos en av musslans uppfödares hundar. Giardia är ju egentligen en parasit som framförallt finns i Östeuropa och utomeuropeiska länder, men enligt SVA:s hemsida påvisas den faktiskt hos 25% av de hundar som undersöks. Den kan ge symptom som diarré eller viktminskning, men lika gärna kan den finnas i kroppen utan att ge några egentliga märkbara symptom, eller visa symptom om hunden utsätts för magsjuka, stress eller annan påverkan. Veterinären tog också en koll på hennes utslag som hon har på nedre delen av magen, och vi fick ett klorhexidinschampo som vi skulle bada henne med 1-3 gånger i veckan. Tur att vi har ost-tränat :D Dock tyckte jag mig kunna se en förbättring redan ett par dagar efter första schamponeringen, idag har hon blivit badad igen, så vi får se om det försvinner.
Hur som helst, veterinären ville också ta ett stort blodprov för att kunna se om det fanns några andra förändringar i blodvärdena. Hon hade en teori om att Mills eventuellt kunde lida av Addison's sjukdom - en hormonsjuksom som gör att binjurebarken inte producerar de hormoner som den ska. Detta kan bero på en störning i immunförsvaret och tydligen ge symptom som trötthet (hon tyckte att Milli var ovanligt lugn), mag-tarmstörningar och även öka risken för andra autoimmuna sjukdomar som t ex eksem kan vara. Jag är dock inte så orolig, då Mills egentligen inte visar något av symptomen, jag tror att den här dåliga magen är tillfällig och beror på någonting som orsakade hennes sjukdom den där ödesdigra torsdagen... Men vi får se vad resultaten visar!
Igår var Vicke här och hälsade på för första gången på en månad nu när Milli har löpt. Det gick ok, de lekte borta i rasthagen, men Vicke var alldeles för intresserad av musslans bakdel för att hon skulle tycka att det var jätteroligt att träffas igen. Hon satte sig tvärt ner, och Vicke försökte blidka henne genom att slicka henne i öronen, munnen, på kinderna osv. Milli var tyvärr inte så lättflörtad som han hade hoppats, utan gick och la sig i hallen och stirrade surt på honom :) Bra tyckte Matte, då kan hon få vara tillsammans med Zeke på dagiset imorgon!
Vi har kommit igång lite med träningen igen efter löpet. Det går sådär. Råttan verkar helt ha glömt bort vad kommandon som "Fot" och "Stanna kvar" betyder, så det är bara att börja om igen. Däremot har hon gjort några så snygga sättanden vid inkall, så att Matte nästan sprängs av stolthet över sin polarpärla :) Härligt! Det är bara att köra stenhårt nu, den 3 juni ska vi iväg på en tre-dagars-lydnadskurs med Anne Dahlin och Lotta Linusson - det ska bara bli såå roligt!! Jag tror att vi kommer att få lära oss jättemycket. Det hade varit så kul att kunna ställa upp i en lydnads-1:a i slutet av sommaren eller tidig höst :) Vi får väl se, om vi tränar riktigt hårt så!
Ge tillbaka min kong, huskyskrälle! Kom igen Vicke, vi tar henne!!
"Nu nalkas afton och solen dalar, kaniner vaknar och
sorkar talar"... Näe, bättre kan jag! "Skogen tystnar och
skuggorna blir långa, i Mattes ficka är godbitarna många..."
Äsch, att det ska vara så svårt!
Den här veckan har vi varit hos veterinären - igen. Vi har bytt veterinär till ett lite mindre ställe - förhoppningsvis kommer det att resultera i bättre kontakt med veterinären - vi slussas inte runt till olika hela tiden - men också mindre väntetid när man är där. Visst har de på djursjukhuset varit jätteduktiga, men det är tråkigt att behöva lägga flera timmar på ett besök varje gång. Hur som helst, Mills har varit lite upp och ner i magen sedan skärtorsdagen, och dessutom har hennes eksem kommit tillbaka efter löpet igen. Då vi nyligen tog prov på parasiter och i stort sett kan räkna bort det som orsak, ville jag göra ett test på Giardia, eftersom det i vintras hade upptäckts hos en av musslans uppfödares hundar. Giardia är ju egentligen en parasit som framförallt finns i Östeuropa och utomeuropeiska länder, men enligt SVA:s hemsida påvisas den faktiskt hos 25% av de hundar som undersöks. Den kan ge symptom som diarré eller viktminskning, men lika gärna kan den finnas i kroppen utan att ge några egentliga märkbara symptom, eller visa symptom om hunden utsätts för magsjuka, stress eller annan påverkan. Veterinären tog också en koll på hennes utslag som hon har på nedre delen av magen, och vi fick ett klorhexidinschampo som vi skulle bada henne med 1-3 gånger i veckan. Tur att vi har ost-tränat :D Dock tyckte jag mig kunna se en förbättring redan ett par dagar efter första schamponeringen, idag har hon blivit badad igen, så vi får se om det försvinner.
Hur som helst, veterinären ville också ta ett stort blodprov för att kunna se om det fanns några andra förändringar i blodvärdena. Hon hade en teori om att Mills eventuellt kunde lida av Addison's sjukdom - en hormonsjuksom som gör att binjurebarken inte producerar de hormoner som den ska. Detta kan bero på en störning i immunförsvaret och tydligen ge symptom som trötthet (hon tyckte att Milli var ovanligt lugn), mag-tarmstörningar och även öka risken för andra autoimmuna sjukdomar som t ex eksem kan vara. Jag är dock inte så orolig, då Mills egentligen inte visar något av symptomen, jag tror att den här dåliga magen är tillfällig och beror på någonting som orsakade hennes sjukdom den där ödesdigra torsdagen... Men vi får se vad resultaten visar!
Igår var Vicke här och hälsade på för första gången på en månad nu när Milli har löpt. Det gick ok, de lekte borta i rasthagen, men Vicke var alldeles för intresserad av musslans bakdel för att hon skulle tycka att det var jätteroligt att träffas igen. Hon satte sig tvärt ner, och Vicke försökte blidka henne genom att slicka henne i öronen, munnen, på kinderna osv. Milli var tyvärr inte så lättflörtad som han hade hoppats, utan gick och la sig i hallen och stirrade surt på honom :) Bra tyckte Matte, då kan hon få vara tillsammans med Zeke på dagiset imorgon!
Vi har kommit igång lite med träningen igen efter löpet. Det går sådär. Råttan verkar helt ha glömt bort vad kommandon som "Fot" och "Stanna kvar" betyder, så det är bara att börja om igen. Däremot har hon gjort några så snygga sättanden vid inkall, så att Matte nästan sprängs av stolthet över sin polarpärla :) Härligt! Det är bara att köra stenhårt nu, den 3 juni ska vi iväg på en tre-dagars-lydnadskurs med Anne Dahlin och Lotta Linusson - det ska bara bli såå roligt!! Jag tror att vi kommer att få lära oss jättemycket. Det hade varit så kul att kunna ställa upp i en lydnads-1:a i slutet av sommaren eller tidig höst :) Vi får väl se, om vi tränar riktigt hårt så!
Ge tillbaka min kong, huskyskrälle! Kom igen Vicke, vi tar henne!!
"Nu nalkas afton och solen dalar, kaniner vaknar och
sorkar talar"... Näe, bättre kan jag! "Skogen tystnar och
skuggorna blir långa, i Mattes ficka är godbitarna många..."
Äsch, att det ska vara så svårt!
Kommentarer
Postat av: Linnéa
Haha lille Müsli-baren, hon är väl bara för söt (samtidigt som hon är oerhört skräckinjagande). ^^
Trackback
