Utställning
Så har vi varit på muslis tredje utställning. Vi steg upp klockan 6 igår morse för hinna borsta till Mills lite extra, och så satte vi oss i bilen tillsammans med en av mina "ny-hundbitna" vänner, som gärna ville se hur det går till på utställning. Två och en halv timme tog det till lilla Bräkne-Hoby i Blekinge. Vi välkomnades av glada gubbar i gula västar som dirigerade oss in på en parkeringsplats. Ut med hunden ur bilen, och så skulle vi gå en sväng för att sträcka lite på benen. Men hu och ve! Vad är DET för stora djur som står där? Mills ögon höll på att poppa ur skallen och hon råskällde på dessa otäcka HÄSTAR som stod bakom staketet och lugnt mumsade på hö. Milli blev så chockad att hon var tvungen att sätta sig ner, rakt på vägen som var täckt av ett ca 5 cm tjockt lerlager. Hurraaaaa vad matte blev glad!!
Tävlingen skulle hållas i ett ridhus och det var en mycket gemytlig stämning därinne. 233 hundar av alla möjliga raser var anmälda, dock var nog ett större antal labradorer, eftersom det var Labrador Blekinge som hade anordnat utställningen. Det var ju alltså en inofficiell uställning, men den enda skillnaden mellan en inofficiell utställning och en officiell, är ju att resultaten inte registreras hos kennelklubben. Det är ju samma domare som dömer båda typer av utställningar, och kritiken är ju lika mycket värd oavsett om resultaten registreras i SKK eller inte. Inofficiella utställningar är således ett utmärkt sätt för oerfarna utställare med oerfarna hundar (och särskilt då valpar) att öva på.
Vi kom dit vid halv 11, och då vi kom in i ridhuset satte vi råttis i den hopfällbara hundburen vi hade med oss. Ett mörkt lakan över - och så hade vovvan ett eget litet kryp-in där hon kunde koppla av under tiden vi väntade på att hon skulle få ställas ut. Jag vet att många tycker att bur är ett onödigt omak, men jag tycker faktiskt att det är helt ovärderligt. Dels för att musslan faktiskt kan stressa av så pass mycket att hon faktiskt somnar därinne, mitt i allt stök och bök, men också för att vi kan gå runt och titta utan att hon behöver följa med överallt. Dock börjar hon tyvärr bli lite för stor för den nuvarande buren (vilket jag aldrig trodde skulle hända) så vi får titta oss om efter storlek större, och lämna tillbaka denna till Camilla och Bo.
Hur som helst, efter att ha väntat i två timmar (vilket ju alltså inte gjorde särskilt mycket eftersom Mills vilade i buren), var det vår tur. Tyvärr var vi de enda tävlande i rasen, men det betydde ju också att musli blev BIR :) Dock fick hon också HP och jättebra kritik. Domaren sa till mig att hon tyckte att det var en fantastiskt vacker tik (jag vet, jag VEEEET ville jag ropa :D ), och den skriftliga kritiken blev så här: "mycket bra typ och storlek. Feminin. Bra huvud. Korrekt bett. Flott hals och rygglinje. Välvinklad fram och bak. Utmärkt benstomme. Rör sig med mycket bra steglängd. Trevligt presenterad". Jag var så stolt att jag nästan sprack :D Hon stod superbra, till och med svansen var uppe. Dock var löpningen sisådär - bättre den här gången än gångerna innan, efter att jag hade fått tipset av uppfödaren att inte prata med henne, men fortfarande är det inte helt bra. Vi får helt enkelt teama ihop oss lite bättre. Utan tvivel är det ju jag som inte har hittat hennes "rytm" ännu, så det får vi träna på lite.
Sedan blev det låååång väntan till nästa gång, eftersom BIR-valparna inte skulle tävla Bäst I Gruppen, utan alla gick direkt vidare till Best In Show. Strax efter 4 var det dags att ställa upp en hög ganska trötta valpar, några hängigare än andra, och springa in i den stora ringen. Domaren tittade kort på var och en, och så fick man springa fram och tillbaka. Efter att ha kollat igenom alla valde hon ut 10 stycken som fick stanna kvar. Mills var en bland dem!! Sedan skulle hon välja ut de fem som skulle få pris, men då kom vi inte med. Inte heller den superläckra amerikanska akitan som stod framför oss, faktiskt var ingen spetshund med i topp. Men jag var supernöjd med Millis prestation - hon skötte sig exemplariskt hela dagen och behöll sitt goda humör trots att hon var rätt trött på slutet. Benen var lite hängiga och svansen ville inte riktigt stå, men hon började inte trilskas utan stod ut med att stå där och vänta. Världens bästa hund!!!
Jämfört med många andra valpar skötte hon sig kanonbra.
Klockan halv nio på kvällen var vi hemma igen. Mills fick mat och gick direkt och la sig i soffan :D Men det var hon väl värd efter den långa långa dagen. Dessutom hade vi ju åkt bil i över 5 timmar. Vi var alla dödströtta men glada efter en rolig och väl anordnad utställning.
Ge mig godis, ge mig godis! Ouff vad hon drar i det där jäkla snöret
Tävlingen skulle hållas i ett ridhus och det var en mycket gemytlig stämning därinne. 233 hundar av alla möjliga raser var anmälda, dock var nog ett större antal labradorer, eftersom det var Labrador Blekinge som hade anordnat utställningen. Det var ju alltså en inofficiell uställning, men den enda skillnaden mellan en inofficiell utställning och en officiell, är ju att resultaten inte registreras hos kennelklubben. Det är ju samma domare som dömer båda typer av utställningar, och kritiken är ju lika mycket värd oavsett om resultaten registreras i SKK eller inte. Inofficiella utställningar är således ett utmärkt sätt för oerfarna utställare med oerfarna hundar (och särskilt då valpar) att öva på.
Vi kom dit vid halv 11, och då vi kom in i ridhuset satte vi råttis i den hopfällbara hundburen vi hade med oss. Ett mörkt lakan över - och så hade vovvan ett eget litet kryp-in där hon kunde koppla av under tiden vi väntade på att hon skulle få ställas ut. Jag vet att många tycker att bur är ett onödigt omak, men jag tycker faktiskt att det är helt ovärderligt. Dels för att musslan faktiskt kan stressa av så pass mycket att hon faktiskt somnar därinne, mitt i allt stök och bök, men också för att vi kan gå runt och titta utan att hon behöver följa med överallt. Dock börjar hon tyvärr bli lite för stor för den nuvarande buren (vilket jag aldrig trodde skulle hända) så vi får titta oss om efter storlek större, och lämna tillbaka denna till Camilla och Bo.
Hur som helst, efter att ha väntat i två timmar (vilket ju alltså inte gjorde särskilt mycket eftersom Mills vilade i buren), var det vår tur. Tyvärr var vi de enda tävlande i rasen, men det betydde ju också att musli blev BIR :) Dock fick hon också HP och jättebra kritik. Domaren sa till mig att hon tyckte att det var en fantastiskt vacker tik (jag vet, jag VEEEET ville jag ropa :D ), och den skriftliga kritiken blev så här: "mycket bra typ och storlek. Feminin. Bra huvud. Korrekt bett. Flott hals och rygglinje. Välvinklad fram och bak. Utmärkt benstomme. Rör sig med mycket bra steglängd. Trevligt presenterad". Jag var så stolt att jag nästan sprack :D Hon stod superbra, till och med svansen var uppe. Dock var löpningen sisådär - bättre den här gången än gångerna innan, efter att jag hade fått tipset av uppfödaren att inte prata med henne, men fortfarande är det inte helt bra. Vi får helt enkelt teama ihop oss lite bättre. Utan tvivel är det ju jag som inte har hittat hennes "rytm" ännu, så det får vi träna på lite.
Sedan blev det låååång väntan till nästa gång, eftersom BIR-valparna inte skulle tävla Bäst I Gruppen, utan alla gick direkt vidare till Best In Show. Strax efter 4 var det dags att ställa upp en hög ganska trötta valpar, några hängigare än andra, och springa in i den stora ringen. Domaren tittade kort på var och en, och så fick man springa fram och tillbaka. Efter att ha kollat igenom alla valde hon ut 10 stycken som fick stanna kvar. Mills var en bland dem!! Sedan skulle hon välja ut de fem som skulle få pris, men då kom vi inte med. Inte heller den superläckra amerikanska akitan som stod framför oss, faktiskt var ingen spetshund med i topp. Men jag var supernöjd med Millis prestation - hon skötte sig exemplariskt hela dagen och behöll sitt goda humör trots att hon var rätt trött på slutet. Benen var lite hängiga och svansen ville inte riktigt stå, men hon började inte trilskas utan stod ut med att stå där och vänta. Världens bästa hund!!!
Jämfört med många andra valpar skötte hon sig kanonbra.
Klockan halv nio på kvällen var vi hemma igen. Mills fick mat och gick direkt och la sig i soffan :D Men det var hon väl värd efter den långa långa dagen. Dessutom hade vi ju åkt bil i över 5 timmar. Vi var alla dödströtta men glada efter en rolig och väl anordnad utställning.
Ge mig godis, ge mig godis! Ouff vad hon drar i det där jäkla snöret
Kommentarer
Trackback
