Familjeutflykt
Igår ringde veterinären och sa att han inte hade hittat något ovanligt i testerna vi gjorde. Progesteronnivåerna var jättelåga, vilket tyder på att hon absolut inte är i löp. Snarare sa veterinären att värdena tydde på metestrus, men det känns ju nästan omöjligt att vi skulle ha missat ett löp. Jag tror helt enkelt att det kommer att dröja ytterligare ett tag innan musslan blir vuxen. Men vi får se om vi hittar något på ultraljudsundersökningen på måndag.
Idag har vi haft lite "familjedag", då husse Mathias var ledig från jobbet. Jag borde såklart ha pluggat, men vad gör man inte för att hitta på lite roliga saker tillsammans. "Roliga saker" var på dagens agenda lite utställnings- och antikaninbajsträning, så vi packade i råttan i bilen och körde till brukshundklubben. Träningspasset började med lite kontaktövningar och inkall. Instruktören på unghundskursen föreslog att musslans bristande intresse för mig, och brinnande detsamma för kaninavföringen, kanske kunde bero på "att matte inte är tillräckligt rolig". Nu hade jag alltså laddat hela arsenalen; fickan full av godis - köttbullar, leverbitar, morötter och päron. (Jag gjorde faktiskt ett test inspirerad av videon vi fick se på unghundskursen, där man skulle besluta vilken belöning hunden bäst tyckte om. Jag vet ju redan att godis är what keeps her going, så frågan var bara vilket godis som var godast. Till slut stod det mellan köttbullen (mattes hemlagade) och morotsbiten. Musli väljer moroten! Tack Camilla och Bo på kennel My Alaskan, som har uppfostrat våra valpar i denna hälsosamma anda :) ! De små fick nämligen frukt och morötter att gnaga på nästan innan de hade fått tänder, och således blir Milli fortfarande vild och galen när hon får frukt. Detta blev en lång parentes.)
Förutom godiset hade vi också ryggsäcken full av ankan, lovikkavanten, trasan och bollen. Nu jäklar skulle matte bli rolig! Det gick faktiskt ganska bra. Dessutom verkade hon inte alls lika intresserad av markrensning som i tisdags. Vet inte om det beror på att hon börjar bli lite van vid miljön, eller om hon helt enkelt bara var på ett annat humör idag. Hon till och med gick rätt över ett hål, som måste ha varit en allmän kanintoalett utan att stanna. Hur som helst, vi tränade lite inkall som gick kanonbra, lite apport med boll (nu ska hon bara lära sig träapporten också, den tycker hon är jätteäcklig), lite skall, och så busade vi lite med vanten. Därefter gick vi bort en bit och tränade lite utställningsträning. Tyvärr tycker musli att det är jätteroligt att bita i mattes/husses arm när hon ska springa fint vid sidan, så det fick vi öva på ett tag. Kanske går det trots allt att använda malamuter till vakthundar? På slutet gick det ganska bra, men det har hon säkert glömt till nästa gång. Fick dock lite tips av Millis uppfödare som jag ska prova nästa övningstillfälle.
Vi avslutade med att låna brukshundklubbens agilitybana. Husse och musslan tränade lite slalom, men sen fick hon syn på A-hindret och skuttade upp på det. Där högst uppe stod hon sedan och beundrade utsikten innan hon klättrade ner. Och upp igen. Och ner igen. Och upp. Det gick nästan inte att få henne att sluta. (En gång på valpkursen, fick valparna prova på att springa i agilitytunnlarna. Där sprang Milli fram och tillbaka i den långa tunneln, medan vi satt i varsin ände och ropade. Jättekul.) Det var alltså en trött hund som till slut kom hem och dråsade ihop i en hårig hög på vardagsrumsgolvet. 
Det här borde väl i alla fall vara värt en stor morotsbit.
