Kylslagen
Då var det dags att uppgradera från hemsida till blogg med förhoppningen att jag i stil med vilket nyårslöfte som helst ska försöka skriva oftare (träna mer, äta bättre, plugga smartare, etc etc...).
Idag har det i alla fall varit rysligt obehagligt väder (några plusgrader och 10 m/s), och jag har undvikit att vistas ute så mycket jag bara har kunnat. Var i skolan för att träffa min handledare i bachelorprojektet. Jag vill skriva om foderrelaterade orsaker till magomvridning hos hund, och min lärare i näringslära tyckte det lät som en mycket intressant idé. Dock finns det inte överdrivet många artiklar om ämnet, får väl se om jag måste modifiera så småningom. Det känns i vilket fall som helst vansinnigt skönt att vara igång, har gått och dragit på detta hur länge som helst nu...
Gick ut en sväng med Musslan framåt kvällningen. Hon traskade glatt mot ytterdörren, men väl ute fällde hon missnöjt ihop öronen till säl-looken, tryckte ner huvudet mellan axlarna, sköt rygg och blängde undrande på mig. Skulle vi verkligen ut och gå i det här vädret? Ibland undrar jag om vi fick fel hundras. Enligt ungefär 30 uppfordrande böcker om hundraser där malamuten beskrevs som "en hund som älskar kyla", "husse eller matte bör vara intresserad av aktivitetet utomhus", "matte eller husse får inte vara väderkänslig", osv, tror jag vi har fått en soffvariant av slädhunden.
Följande påståenden ("fördomar") visade sig vara felaktiga:
- Hunden väcker dig klockan 07.00 med en glatt viftande svans och ögon fulla av förhoppning inför morgonpromenaden (Milli vaknar av sig själv vid 9-tiden, då kan man få ut henne i hallen i bästa fall. Vänder man ryggen till knatar hon tillbaka och lägger sig - då helst i mattes och husses säng. Försöker man väcka henne innan dess (ve och fasa) kastar hon sig på rygg, snarkande, knorrande, muttrande och stönande.)
- En alaskan malamute är en polarhund som vill vara ute oavsett väder så länge det inte är för varmt.
(Yeah right. Vid regn eller blåst, och nu på sista tiden (spökålderns inträde) även dimma och mörker stirrar Milli på en som om man vore från sina sinnens fulla bruk om man försöker ta henne på en tur. Vad hände med allvädershunden?).
- En alaskan malamute skäller inte.
(Hon skäller som en bandhund. Och ylar, tjuter, wooar, mooar, gnäller, suckar, stönar, morrar, piper och knorrar.)
- En alaskan malamute apporterar inte.
(Har aldrig Musslan hört)
Ser fram emot lördag då det är unghundskurs på brukshundklubben igen!
Om jag ligger här tillräckligt länge kanske det kommer mat i skålen.
Idag har det i alla fall varit rysligt obehagligt väder (några plusgrader och 10 m/s), och jag har undvikit att vistas ute så mycket jag bara har kunnat. Var i skolan för att träffa min handledare i bachelorprojektet. Jag vill skriva om foderrelaterade orsaker till magomvridning hos hund, och min lärare i näringslära tyckte det lät som en mycket intressant idé. Dock finns det inte överdrivet många artiklar om ämnet, får väl se om jag måste modifiera så småningom. Det känns i vilket fall som helst vansinnigt skönt att vara igång, har gått och dragit på detta hur länge som helst nu...
Gick ut en sväng med Musslan framåt kvällningen. Hon traskade glatt mot ytterdörren, men väl ute fällde hon missnöjt ihop öronen till säl-looken, tryckte ner huvudet mellan axlarna, sköt rygg och blängde undrande på mig. Skulle vi verkligen ut och gå i det här vädret? Ibland undrar jag om vi fick fel hundras. Enligt ungefär 30 uppfordrande böcker om hundraser där malamuten beskrevs som "en hund som älskar kyla", "husse eller matte bör vara intresserad av aktivitetet utomhus", "matte eller husse får inte vara väderkänslig", osv, tror jag vi har fått en soffvariant av slädhunden.
Följande påståenden ("fördomar") visade sig vara felaktiga:
- Hunden väcker dig klockan 07.00 med en glatt viftande svans och ögon fulla av förhoppning inför morgonpromenaden (Milli vaknar av sig själv vid 9-tiden, då kan man få ut henne i hallen i bästa fall. Vänder man ryggen till knatar hon tillbaka och lägger sig - då helst i mattes och husses säng. Försöker man väcka henne innan dess (ve och fasa) kastar hon sig på rygg, snarkande, knorrande, muttrande och stönande.)
- En alaskan malamute är en polarhund som vill vara ute oavsett väder så länge det inte är för varmt.
(Yeah right. Vid regn eller blåst, och nu på sista tiden (spökålderns inträde) även dimma och mörker stirrar Milli på en som om man vore från sina sinnens fulla bruk om man försöker ta henne på en tur. Vad hände med allvädershunden?).
- En alaskan malamute skäller inte.
(Hon skäller som en bandhund. Och ylar, tjuter, wooar, mooar, gnäller, suckar, stönar, morrar, piper och knorrar.)
- En alaskan malamute apporterar inte.
(Har aldrig Musslan hört)
Ser fram emot lördag då det är unghundskurs på brukshundklubben igen!
Om jag ligger här tillräckligt länge kanske det kommer mat i skålen.
Kommentarer
Postat av: Linnéa
Hihi, eller så förvandlas hon till en liten bulldog. Jo då, jag ser nog hur hon försöker tråckla ihop sitt tryne. s
Postat av: Anneli
Jamen du ser väl att den stackars hunden inte har "fått mat på flera dagar" (igen)! Matt blick, öronen hänger, hon ligger i en trött hög, har ingen energi att röra sig. Tassen har försökt paddla lite där till höger, men hon orkar inte... Hon. Måste. Få. Mat. Snart.
Trackback
