Polarhundspraktikanterna

Vi har bara haft en helt fantastisk midsommar tillsammans med ett gäng vänner och de tre polarna Mills, Vicke och Birk på en gård utanför Kalmar. På midsommarafton fick musslan hälsa på häst igen, den här gången var det fyra nyfikna unghästar i en hage, som efter lite tvekan kom fram och nosade på oss. Musslan var som en staty; tusan vad de var stora!! Men till slut vågade hon faktiskt sig fram och nosade en av hästarna på mulen. Båda tyckte förstås att det var lite läskigt och backade lite, men så var båda ändå lite nyfikna på att kolla in den där mysko varelsen som stod på andra sidan staketet... Musslan nosade försiktigt på mulen igen, och hästen fnyste lite. Så stod de där och luktade lite på varandras nosar en stund :)

På midsommardagen tog vi Mills och Vicke på en härlig långrunda, och de fick springa lösa i den stora skogen. När vi kom fram till ån hoppade Vicke i från en sten utan att tveka och blaskade runt med pinnar och löv, medan musslan behövde ta sig en liten funderare först. Men den där labradoren verkade ju ha så himla kul, så nästa gång Vicke flög iväg ut i vattnet efter en pinne hängde Milli på. Det var bara det... att hon inte hade räknat med att det inte fanns någon botten under fötterna när hon hamnade i vattnet... Vicke simmade omkring och brydde sig inte alls om att han inte nådde ner med fötterna, men Råttan blev ganska överraskad. Hon simmade in till strandkanten och stod där och velade lite. Jag måste ju bara få inflika att hon såg overkligt rolig ut. Hennes lilla blöta kropp var smal som en liten pudels, och benen var som små pinnar under henne, medan huvudet som fortfarande var torrt var stort och fluffigt och ungefär lika stort som halva hunden. Tyvärr fick jag inget kort på detta eftersom jag skrattade så att jag nästan inte kunde andas, men jag kan ju meddela att det är mindre hund under pälsen än vad jag trodde :)

Men så hoppade Vicke i igen från stenen och musslan följde efter. Denna gången råkade hennes huvud ploppa under vattnet, och öronen!! Hon fick vatten i ÖRONEN!!! Detta gjorde Råttan djupt missnöjd, det är nämligen något av det värsta hon vet. Därefter badade hon bara från stranden eller skuttade runt på stenarna i vattnet som en liten bergsget. En annan rolig grej däremot var att gå ner i det 40 cm tjocka lerlagret som låg längs kanten på ån på visa ställen, och äta strandgräs. Jättehärligt, tyckte råttan, äta gräs och svalka fötterna på en gång! Jättebläigt, tyckte husse och matte, Råttan var helt lerig långt upp på magen. Det hade väl inte gjort något, om det inte hade varit så att hon skulle på utställning dagen efter... Efter mycket om och men, och tillfälligt döva hundar, fick matte ta saken i egna händer och gå ner och hämta Råttan i leran. Mycket roande! Ett träsktroll hade inte kunnat smälta in bättre i miljön än jag när jag till slut fick tag i Råttskrällets nackskinn och hämtade upp henne på sant stenåldersvis. Därefter hade hade hon mycket lättare att höra vad jag sa, och vi var vänner hela vägen hem.

Idag så skulle vi då alltså på utställning. Eftersom vi inte var hemma förrän 12 på natten, bestämde vi oss för att bara köra en "underspol" på hunden på morgonen innan vi gav oss iväg. Överpälsen var inte så smutsig, så den fick vara. Det tar ju ganska många timmar för en malamutepäls att torka, och ska man ge sig på den med en vanlig hårtork, får man ha en förmiddag på sig. Sagt och gjort, hunden blev skrubbad på nederdelen, där hon förresten var ovanligt mjuk i pälsen. Husse föreslog att det kanske var lerbadet som hade gjort en positiv inverkan. Åker inte folk till Ungern och kletar in sig i lera för att bli vackra? Mjuk och fin under trampdynorna hade hon blivit också. Man kanske inte ska förringa de där gamla hälsoknepen? Jag får väl be våra vänner skicka en hink å-lera till nästa gång hon ska ställas ut. Eller får vi åka dit och packa in henne innan vi ska iväg :)

Hursomhelst, idag var det Mathias jungfrulöp, eller vad man ska kalla det. HAN skulle nämligen få ställa ut Råttan idag, så vi hade anmält oss till en inofficiell utställning som anordnades en knapp timme härifrån. Det är ju alltid lättare att få ställa ut på en liten utställning första gången, det är inte så mycket folk, domarna är oftast tålmodiga och vänliga, och folk får göra fel utan att det blir jättepinsamt. Nu är ju Råttan ganska van vid utställningar, men hon är ganska skiftande i humöret, så det kan gå precis hur som helst. Uppvärmningen började lovande med att hon började hoppa och bita i ärmen på Mathias vita skjorta. Inte så bra. Sedan började det regna. Millis öron veks genast bakåt-utåt-nedåt, och man såg att det här, det gillade hon INTE. Men, Mathias höll humöret uppe, sprang in med Råttan, och gjorde en helt fantastisk uppvisning. Det kunde inte ha blivit bättre. Jag har aldrig sett Råttan visa sig så bra på någon utställning förut! Nu är det ju iofs alltid jag som springer med henne, men jag får liksom alltid dra henne runt. Nu knatade hon på bredvid Mathias efter bästa förmåga, och ställde upp sig så fint att jag nästan fick ont i hjärtat. Det slutate med att de förutom ett BIR och HP rodde hem en BIG-4. Jag måste säga att det var ett fantastiskt jungfrulöp av Mathias :) Nu kommer han tyvärr inte undan mer, från och med nu ska vi minsann turas om att springa med bitvargen.


Tittar man noga kan man faktiskt se regnet ösa ner.

 
Fullt ös medvetslös

Är det en sjöko? Nej, det är hunden som är på spa.
Lerinpackning på benen och råa grönsaker, ska inte det
göra susen till utställningen imorgon?