Polarhundspraktikanterna

Denna veckan har varit riktigt fullspäckad med hundhändelser. I tisdags åkte jag, mamma, Milli och Vicke 57 mil uppåt i landet, mot Herrfallets camping utanför Arboga för att vara med på ett tredagars-sommarläger i lydnad med Anne Dahlin och Lotta Linusson. Vi började köra från Malmö strax efter lunch, och gjorde en riktig road-trip med flera mat-/fika-/rastningsstopp. Jättekul! Vad som var lite tristare var däremot, att vädret under vägen förändrades från 26 grader och sol, till 9 grader och regn... Vi fick stanna till i Mjölby och köpa lite regnkläder till mamma, som vi förmodade skulle behövas, och tur var det, för det blev en del skurar under onsdagen och riktigt hällregn under torsdagen.

Hur som helst, vi blev ett gäng på 9 glada tjejer på olika träningsnivåer (jag och mamma helt och hållet nybörjare) och två instruktörer, som jobbade oss igenom ett förmiddagspass mellan 9 och 12, och ett eftermiddagspass mellan 13 och 16 i tre dagar. Det var otroligt lärorikt, Milli (och jag) slocknade direkt på kvällen, och Milli var till och med tvungen att "akutsova" lite på lunchen :) På torsdagskvällen hade instruktörerna ordnat buffé och det blev en maaaassa hundsnack. På fredag eftermiddag åkte vi hem, mentalt fullmatade, och jag bara längtar efter att sätta igång och träna med Mills på det vi har lärt oss! Fantastiskt inspirerande kurs, både det vi har lärt oss, och att ha sett alla de duktiga tjejerna med sina vältränade hundar!

Sent, sent på fredagkvällen var vi hemma, och stupade i säng. Morgonen därpå kom min syster och hämtade en glad Vicke, för jag, Mathias och Milli skulle resa vidare under eftermiddagen, den här gången söderut, mot Neumünster i Tyskland, där vi skulle vara med på utställning på söndagen tillsammans med Millis uppfödare Camilla och kullbrorsan Demon. Vi övernattade på ett hotell i Bordesholm, 15 minuter därifrån, och åkte till Neumünster på söndagsmorgonen. Det småregnade lite när vi lämnade hotellet, men när vi kom fram till Holstenhallen där utställningen skulle vara, så öppnade sig himlen och regnet öste ner. Vi som hade "working dogs" skulle vara utomhus, och vi hade inget tält med oss. Medan Mathias sprang till bilen för att hämta burarna, stod vi ute i regnet och blev dyngsura. Ja, eller jag hade ju regnkläder, men Musslan, Demon och Camilla blev duschade. Milli, "allvädershunden", hatar regn, blev jättesur och bara hängde. (På lydnadslägret, när det regnade och vi skulle ta en liten kaffepaus, vem var det som kröp under bordet då, för att inte bli blöt? Jo, Milli, "allvädershunden". Herregud! Schäfern Sunes ägare Maggan, som älskar malamuter, och gärna hade skaffat sig ett spann, höll på att skratta ihjäl sig när hon såg Råttan kravla sig under bordet, medan de andra hundarna utan pip låg ute i regnet.) Hursomhelst, ni fattar. Regn = inte Millis cup of tea. Så är det att ha en soff-malamute. När Mathias äntligen kom med burarna smet hon in snabbt som tanken, och var YTTERST tveksam till att komma ut därifrån när hon skulle ut i ringen. Hon tillochmed undslapp sig ett litet skrik när jag försökte ta ut henne. 

Mussel skulle tävla mot 3 andra juniortikar. Själva "uppställningen" gick bra, hon stod stilla och stirrade så stint på mig att jag blev helt chockad. Tills jag kom på: fot-träningen. Vi har ju tränat fotkontakt på lägret, och minsann! Något har fastnat! När vi sedan skulle springa gick det inte alls så bra. Hon springer jättesnyggt, det gör hon, men segt som kola. Och motvilligt. Mathias har tagit ungefär 10 kort när jag drar Råttan runt i det där utställningssnöret, och det går inte att tvivla på hennes missnöje (Nej, jag kommer inte att lägga ut de bilderna. Möjligtvis funderar jag på att någon gång sätta ihop ett litet collage med "Min Malamute Millis Missnöjda Miner". Jag kan säga att jag redan nu har en gedigen samling, men det hade ju varit kul att få bilder från hela hennes uppväxt, så att man så att säga kan se den röda tråden :) ).

Trots Råttans motvilja lyckades vi efter ytterligare ett varv och en fram-och-tillbakajämförelse med en annan tik bli bästa juniortik! Oo vad jag var stolt över min lilla hund!:) Därmed fick hon ett tyskt s.k. junior-CAC, som om hon får två till leder till att hon blir tysk juniorchampion :) Det hade ju varit något att hänga i granen. Sedan skulle vi tävla om bästa junior med brorsan Demon, som vann över musslan, och därmed blev juniorvinnare, men som också slammade till och blev BIR, och senare också bästa junior i spetshundsgruppen. Såja! Passa er samojeder , pomeranian och akitor, nu kommer mallisarna :)

När dagen var slut var det ett trött och slitet team som påbörjade den flera timmar långa resan hem, men vilken upplevelse vi hade haft!! Tack Camilla för att du är en fantastisk människa/uppfödare/valpköparcoach; alltid så härlig och på gott humör, och för att du drog med oss (soffgänget) till Tyskland :) Vi hade en kanonhelg!!


Mamma, Vicke och Musslan utanför den lilla stugan som vi
hade bokat på Herrfallet. Vi lyckades sedan byta till en större
(thank God). Hur instruktörerna (2 stycken) lyckades bo i hyddan
bredvid med 3 hundar är ännu ett mysterium!


Demon och Mills in action. Enda gången hon lade på ett
kol, troligtvis för att springa ifatt Demon och bita honom i
örat.