Polarhundspraktikanterna

Nu var det länge sedan sist. Det kan bland annat bero på att jag har jobbat maratonjobb 20 dagar i sträck och den lilla energi som fanns kvar användes till hunden :) I helgen var vi dock helt lediga, och på lördagen var min syster och Vicke på besök, och vi tog bort vovvarna i rasthagen för lite lek. Hundarna var överlyckliga över att få träffas igen (sist var för en dryg vecka sedan då Milli fick hälsa på hemma hos Vicke medan matte och husse åkte och köpte en ny säng till Zeke på IKEA...) Varje gång är det som om de inte har setts på ungefär en månad; Milli ylar och woowooar och glädjemorrar och blir alldeles till sig! Likadant beter hon sig när hon ser Alaska på avstånd. Vi träffade Alaska förra veckan, och de lekte en lååång stund. Till slut var de så trötta att de bara låg ner och bet varandra i munnen :) Det funkar fortfarande jättebra mellan Alaska och Milli - de har så roligt ihop! Hoppas verkligen att det kommer att fortsätta så. Det är härligt att Milli får bra intryck av malamutetikar också, så att det inte bara blir morr och utfall, vilket är det vanligaste. Visserligen morrar hanhundar på Milli också; jag vet inte om hon har en väldigt stöddig hållning som stör dem, eller om hon bara ser konstig och annorlunda ut...

På söndagen gick vi en sväng längs stranden mitt på dagen, då det var jättevarmt. Milli fick bada sina varma tassar lite, det tyckte hon om! På kvällen gick vi en "aktiveringsrunda" i parken en bit härifrån. Fickorna var laddade med köttbullar och skinkbitar, och Milli fick gå balansgång på trädstockar, hoppa upp på stubbar och stenar, hoppa över små hinder, gå slalom mellan träd, samtidigt som jag blandade in vanliga vardagslydnadskommandon som sitt, ligg, stå, skall och backa på olika ställen. Dessutom fick hon leta godisar uppe och nere, bakom och framför, inuti och utanpå olika saker. Det är härligt att se hur nöjd hon blir när hon hittar godis på allt svårare ställen, och hur hennes självförtroende växer när hon lyckas lägga sig på en stock utan att ramla ner, eller när hon vågar göra en "high ten" på en gammal stubbe. Hon går upp i varv så mycket att hon nästan måste bita matte lite i armen för att göra av med lite energi :)

Man märker tydligt att det är en tonåring vi har i huset. Inte nog med att hon ser rätt kul ut just nu - hög och jättelång och allmänt spinkig med litet huvud - också humöret skiftar. Vissa dagar går allt hur bra som helst - hon lyssnar, hon lyder, hon koncentrerar sig, hon jobbar, hon lyder kommandona exemplariskt. Andra dagar är hon trotsig, utmanande, kaxig, eller bara allmänt döv och oförstående för vad man ber henne om. Oftast har hon dock bra dagar - det är lite som när hon var helt ny i huset och skulle pröva gränserna för första gången, så vi känner ju igen signalerna. Och oavsett hur "självständig" hon tycker sig vara, så är det en oslagbar känsla att komma hem, och mötas av en hund som bara skriker rätt ut av glädje och ska pussas i tio minuter, inte för att man har varit bortrest i en vecka, utan för att man har varit på jobbet i åtta timmar:) Lyckan är en malamute.


Lyckan är en gammal tennisboll