Hunden som blev galen
Igår var det unghundskurs igen, näst sista gången. Härligt att det blir ljusare och ljusare på kvällarna nu!
Vi började med att lägga ut ett kortare spår medan det fortfarande var ljust. Tyvärr är det väl inte optimalt att lägga nybörjarspår i kaninbajsland, men de fick i alla fall använda näsan :) Därefter körde vi igång med lite "sitta fint bredvid föraren och vänta", något som INTE tilltalade vårt gäng unghundar. Dock berodde ovilligheten nog snarare på att det var svårt att hålla koncentrationen på matte/husse någon längre tid när man har skuttande kaniner bakom sig, rapporterande schäfrar framför sig, och massor av hormoner som stormar runt i kroppen :) Till sist var instruktören nöjd och så fick vi busa lite.
Sedan övade vi lite platsliggning på rad. Det gick ok. Tyvärr blev det ju en dominoeffekt om en hund rusade iväg vilket ledde till att flera hundar "lättade" så man fick vara lite uppmärksam. Så övade vi lite gå fot och så fick hundarna en paus och vi fick lite kaffe. Vi satt inne en stund och pratade om allt möjligt hundrelaterat, och så var det dags att gå ut igen. Instruktören föreslog att vi skulle hoppa lite hinder för att få igång hundarna lite. Sagt och gjort, hon byggde upp ett lydnadshinder med tre-fyra brädor och så fick vi hoppa över en i taget. JÄTTEROOOOLIGT tyckte Milli och woooade i högan sky och vred sig som en mask. Äntligen var det hennes tur och jag hann knappt släppa efter på kopplet förrän hon for iväg över hindret. Bakom stod instruktören och belönade med köttbullar. Sedan var det kört.
Jag fick knappt bort henne från hindret - hon ylade och skrek och slet i kopplet som om hon var helt galen! Hon pep och gnydde och gnagde gräs på marken, och ett tag trodde jag faktiskt att hon hade ont, för hon betedde sig helt märkligt. Samtidigt drog hon mot hindret och det var knappt jag kunde hålla henne. Hon hade lätt kunnat dra en folkabuss...:) Till slut var det hennes tur igen. "Släpp henne" ropade instruktören och jag släppte. Då rusade hon runt hindret till instruktören som väntade med köttbullen :D Men hon visade med köttbullen över hindret och Mill hoppade fram och tillbaka igen utan problem. Hon måste ha kryddat de där köttbullarna med något alltså...:D I alla fall kom vi internt överens om att Husse minsann får anmäla musslan till en agilitykurs i höst. Hon kommer att bli livsfarlig, så beware, alla border collies och shelties därute...
Halva gänget på rad.
Vi började med att lägga ut ett kortare spår medan det fortfarande var ljust. Tyvärr är det väl inte optimalt att lägga nybörjarspår i kaninbajsland, men de fick i alla fall använda näsan :) Därefter körde vi igång med lite "sitta fint bredvid föraren och vänta", något som INTE tilltalade vårt gäng unghundar. Dock berodde ovilligheten nog snarare på att det var svårt att hålla koncentrationen på matte/husse någon längre tid när man har skuttande kaniner bakom sig, rapporterande schäfrar framför sig, och massor av hormoner som stormar runt i kroppen :) Till sist var instruktören nöjd och så fick vi busa lite.
Sedan övade vi lite platsliggning på rad. Det gick ok. Tyvärr blev det ju en dominoeffekt om en hund rusade iväg vilket ledde till att flera hundar "lättade" så man fick vara lite uppmärksam. Så övade vi lite gå fot och så fick hundarna en paus och vi fick lite kaffe. Vi satt inne en stund och pratade om allt möjligt hundrelaterat, och så var det dags att gå ut igen. Instruktören föreslog att vi skulle hoppa lite hinder för att få igång hundarna lite. Sagt och gjort, hon byggde upp ett lydnadshinder med tre-fyra brädor och så fick vi hoppa över en i taget. JÄTTEROOOOLIGT tyckte Milli och woooade i högan sky och vred sig som en mask. Äntligen var det hennes tur och jag hann knappt släppa efter på kopplet förrän hon for iväg över hindret. Bakom stod instruktören och belönade med köttbullar. Sedan var det kört.
Jag fick knappt bort henne från hindret - hon ylade och skrek och slet i kopplet som om hon var helt galen! Hon pep och gnydde och gnagde gräs på marken, och ett tag trodde jag faktiskt att hon hade ont, för hon betedde sig helt märkligt. Samtidigt drog hon mot hindret och det var knappt jag kunde hålla henne. Hon hade lätt kunnat dra en folkabuss...:) Till slut var det hennes tur igen. "Släpp henne" ropade instruktören och jag släppte. Då rusade hon runt hindret till instruktören som väntade med köttbullen :D Men hon visade med köttbullen över hindret och Mill hoppade fram och tillbaka igen utan problem. Hon måste ha kryddat de där köttbullarna med något alltså...:D I alla fall kom vi internt överens om att Husse minsann får anmäla musslan till en agilitykurs i höst. Hon kommer att bli livsfarlig, så beware, alla border collies och shelties därute...
Halva gänget på rad.
Kommentarer
Trackback
