Musslans dåliga dag

Idag har det varit MYCKET synd om musli, i alla fall om hon får säga det själv... Hon vaknade tidigt i morse av att hon var tvungen att tvätta sig - ordentligt - slafs slafs SLAFS så både Matte och Husse vaknade. Bra, tyckte Mills och ville gärna komma upp i sängen, men där gick liksom gränsen. Lika bra att ta ut henne på morgonpromenad... Ute träffade vi Alaska, den andra malamute-tiken som bor här i området och som bara är den bästa musslan vet i hela världen. Hon blev helt överlycklig, och vi gick bort till rasthagen för att de skulle få leka lite. När jag håller på att ta av den slingrande hunden selen (som är jobbigare att tvätta än hunden) började hon helt plötsligt skrika i högan sky. Vad var nu fel??? Jo, matte råkar stå med en liten del av sin sko på Millis fot: oiiiiiiiiiiiiiIIII!

Väl inne i hagen var det inte så jättekul att leka med Alaska ändå, vilket hon annars tycker är det roligaste som finns. Det märktes att hon inte riktigt var sig själv, hon skulle hela tiden ha kroppskontakt med mig eller stå mellan mina ben och leka. Så kom en stor hanhund, en 70-cm schäfer-jämthundskorsning som båda tikarna tyckte var jätteläcker! "Koom iiin" mooade Milli och försökte lukta sig själv under svansen. Men då jag och hanhundsägaren gjorde ett snabbt överslag om att vi inte var så sugna på malamute-schäfer-jämthundsvalpar gick de vidare, och jag och musli gick hem.

Förmiddagen har tillbringats i stort sett enligt följande rastlösa mönster: plyschferrarin (suck, huff, slafs slafs, flämt flämt) - soffan (på handduk, slafs slafs slafs, suck, grymt, suck, flämt) - golvet (suck, huff, puff, puh) - soffan (inte på handduk, matte kommer, flyttar hunden till handduk, inte lika kul, hoppar ner) - ferrarin (suck, huff, slafs slafs) osv. Good God, det här är bara början av löptiden - hur ska det bli när hon höglöper??? Tur att hon är så himla söt!

Enligt rapport (jag har varit på jobbet) har hon också idag ramlat ner från soffan (hon sträcker benen mot soffryggen tills hon puttar ner sig själv), vilket vi i och för sig har väntat på i några veckor nu, då vi flera gånger har fångat henne på väg ner. Husse (som befann sig i köket) hade vid 4-tiden hört en duns och ett skrik, bemödat sig att vänta ett par sekunder för att inte komma springande direkt (för att inte vänja in några eventuellt framtida dumma beteenden) och hittat en sur Råtta ute på balkongen där hon nog låg och skämdes lite.

Sammanfattningsvis har vovvan haft en dålig dag idag.


Suck, huff, puh. Ååå vad det är SYND om mej idag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0