Den finaste Råttan i rasen - och BIS-2:a!
I lördags var vi på SPHK:s utställning i Vaggeryd - bara polarhundar överallt :) En underbart härlig dag med full sol (vi var utomhus) och massor av woowoowooos. Folk hade kommit från halva Sverige, själva hade vi beslutat att övernatta på ett hotellrum där hundar var tillåtna för att slippa köra så fruktansvärt tidigt på morgonen. En riktigt god idé - vi behövde inte stiga upp förrän vid 7-tiden, tog ut musslan en liten sväng, gav henne mat (som hon slukade som om hon trodde att hon inte skulle få någon mat mer på en vecka), och så gick vi ner och åt en god ekologisk frukost i lugn och ro :) Sedan hade vi bara en halvtimme att köra till Vaggeryd. Härligt!
Väl där lyckades vi hitta Pia (som äger musslans bror Sölve) med en gång, och låta de två syskonen hälsa på varandra så vi kunde jämföra lite grann. Sölve hade vuxit sig riktigt stor och maffig - jättesnygg! Han var mäkta förtjust över att träffa syrran igen, medan musslan tyckte att han var en kul typ, men nog lite väl påträngande :D Vi stoppade in Milli i buren som vi hade med, och gjorde den till ett beduintält av storlek mindre, med hjälp av ett vitt lakan som vi täckte över. Det gillade hon bättre, nu hade hon Sölve på andra sidan gallret och kände sig mer bekväm. Där låg de och pratmorrade med varandra så högljutt, att Pia till slut tog undan Sölve en bit för att inte folk skulle komma och klaga på oss :D Sedan låg musslan och vilade i svalkan - jag hörde senare en man som berättade att hans hund hade druckit tre liter vatten bara under förmiddagstimmarna. Milli drack ungefär en halvliter på hela dagen, och verkade inte alls ha det varmt i sin bur, trots att den egentligen stor mitt i solen:) Det är bara en av de bästa uppfinningarna - hopfällbara burar att kunna ta med!
Vi fick vänta ända till runt 1-tiden på eftermiddagen innan det var malamuternas tur att visa upp sig i ringen. Domarna var otroligt noggranna med bedömningarna i bägge ringarna, hundarna kändes igenom ordentligt, tittades på i ögon och öron, framifrån och bakifrån, tänder och tassar... Huskysarna blev till och med mätta med måttstock; det var jag dock rätt glad över att inte malamuterna blev, eftersom musslan har ränt iväg på höjden och blivit en i mitt tycke fantastiskt stilig Råtta, men enligt rasstandarden ungefär 5 cm för hög... Mills gjorde ett kanonjobb, fick HP, jättebra kritik och blev bästa tikvalp, och då fick hon tävla mot Sölve om BIRet. Båda vovvarna var jätteduktiga, men domaren föredrog musslan som blev bäst i rasen :) Hurra vad kul!! Sedan fick vi vänta och vänta igen tills det var dags för BIS-finalerna, men som tur väl var var valparna först. Musslan avslutade dagen med att bli BIS-2 valp, och faktiskt var detta hennes sista utställning som valp, så det var ju extra roligt att det gick så bra :) Det var ett mycket trött men lyckligt gäng som till slut landade i lägenheten strax efter 8 på kvällen.
Hå hå, vad snygg jag är, tra la la la. Snart får jag lite godis,
hmm hmm vad gott...
Men HUSSE!!! ÅååÅÅ vad jobbig du är!! MÅSTE du ta kort
HELA TIDEN? Vi håller ju på här! Sluta nu då!
Så, nu har jag väl varit duktig. Kan man kanske få lite mat nu,
eller nåt, när man har fixat en sån här stor rosett till er?
Väl där lyckades vi hitta Pia (som äger musslans bror Sölve) med en gång, och låta de två syskonen hälsa på varandra så vi kunde jämföra lite grann. Sölve hade vuxit sig riktigt stor och maffig - jättesnygg! Han var mäkta förtjust över att träffa syrran igen, medan musslan tyckte att han var en kul typ, men nog lite väl påträngande :D Vi stoppade in Milli i buren som vi hade med, och gjorde den till ett beduintält av storlek mindre, med hjälp av ett vitt lakan som vi täckte över. Det gillade hon bättre, nu hade hon Sölve på andra sidan gallret och kände sig mer bekväm. Där låg de och pratmorrade med varandra så högljutt, att Pia till slut tog undan Sölve en bit för att inte folk skulle komma och klaga på oss :D Sedan låg musslan och vilade i svalkan - jag hörde senare en man som berättade att hans hund hade druckit tre liter vatten bara under förmiddagstimmarna. Milli drack ungefär en halvliter på hela dagen, och verkade inte alls ha det varmt i sin bur, trots att den egentligen stor mitt i solen:) Det är bara en av de bästa uppfinningarna - hopfällbara burar att kunna ta med!
Vi fick vänta ända till runt 1-tiden på eftermiddagen innan det var malamuternas tur att visa upp sig i ringen. Domarna var otroligt noggranna med bedömningarna i bägge ringarna, hundarna kändes igenom ordentligt, tittades på i ögon och öron, framifrån och bakifrån, tänder och tassar... Huskysarna blev till och med mätta med måttstock; det var jag dock rätt glad över att inte malamuterna blev, eftersom musslan har ränt iväg på höjden och blivit en i mitt tycke fantastiskt stilig Råtta, men enligt rasstandarden ungefär 5 cm för hög... Mills gjorde ett kanonjobb, fick HP, jättebra kritik och blev bästa tikvalp, och då fick hon tävla mot Sölve om BIRet. Båda vovvarna var jätteduktiga, men domaren föredrog musslan som blev bäst i rasen :) Hurra vad kul!! Sedan fick vi vänta och vänta igen tills det var dags för BIS-finalerna, men som tur väl var var valparna först. Musslan avslutade dagen med att bli BIS-2 valp, och faktiskt var detta hennes sista utställning som valp, så det var ju extra roligt att det gick så bra :) Det var ett mycket trött men lyckligt gäng som till slut landade i lägenheten strax efter 8 på kvällen.
Hå hå, vad snygg jag är, tra la la la. Snart får jag lite godis,
hmm hmm vad gott...
Men HUSSE!!! ÅååÅÅ vad jobbig du är!! MÅSTE du ta kort
HELA TIDEN? Vi håller ju på här! Sluta nu då!
Så, nu har jag väl varit duktig. Kan man kanske få lite mat nu,
eller nåt, när man har fixat en sån här stor rosett till er?
Kommentarer
Postat av: Kennel My Alaskan
gratulerer til Millie Vanilie - nu skal I vel snart have bygget en reol til alle de rosetter :-)
Postat av: Linnéa
Heja Silly Milli, hon avancerar! :D
Trackback
